LEVA

Viktigt med stöd i processen

Ann-Sofie och Ann-Catrin har under projektet varit test-validander, i syfte att vi får ta del av deras process och resa mot målet att bli uska, för att se vad vi behöver stoppa in i modellen. Rent spontant tycker vi att deras validering har gått så mycket fortare än vad vi först tänkte, men så har de haft bra stöd från arbetsgivare, kollegor och som de själv säger, av lärcentrapersonal. Det tillsammans med att de båda har jobbat länge och haft mycket erfarenhet med sig in i valideringen.

Målet för dem båda har varit att bli uska och att få förmånen att prova bli det genom en validering var en chans de inte ville missa. På bilden ser ni dem tillsammans med Camilla som i projektet är valideringshandledare men som också jobbar som undersköterska på samma arbetsplats.

Både Ann-Sofie och Ann-Catrin jobbar på Bjärkagården i Vuollerim och har gjort det i många år, vilket det också tänker fortsätt med även när de blir fädiga uskor. De båda tycker de har ett bra jobb, en bra chef och mycket bra kollegor och trivs i att veta att det gör skillnad i den äldres vardag och att de genom sitt jobb förgyller deras dag. Utan sin chefs och sina kollegors support och stöd hade resan till uska varit betydligt jobbigare, för att veta att man lämnar sina kollegor med ännu mer jobb för att gå iväg och plugga är inte roligt. Men tack vare de stöd de haft från arbetsgivaren har det varit möjligt med vikarier och resurser för den tid de har validerats.  

"Att ha stöd från sin chef och sina kollegor är viktigt", säger Ann-Sofie som både vill tacka sina fina arbetskamrater och Anna-Greta för att ha fått möjligheten till att göra det här. "Utan deras stöd och min valideringskompis Anki hade det nog inte gått lika bra". Ann-Catrin säger detsamma; "Utan support från arbetsgivare och vetskapen att det finns vikarier för de pass man inte kan jobba, gör att man både orkar och vill bli klar, även om livspusslet ibland känns svårt att få ihop". 

Under valideringen ingår ett moment som kallas skuggning, där en valideringshandledare observerar och följer den som ska valideras på dens arbetsplats under en arbetsdag. Camilla är en av de uskor som i projektet har uppdraget och kommer även efter  projektet att fortsätta skugga validander på sina arbetsplatser, oavsett om det är på Bjärkagården eller någon annan arbetsplats i kommunen. "Det har varit så roligt att få göra det här, att kunna hjälpa mina kollegor att nå ett mål. Första gången var det nervöst jag såg mig själv som en praktikant som skulle lära mig hur de jobbade här, så då gick det bra". 

"Ja att skuggas var en helt ny upplevelse" säger Ann-Catrin, "att ha någon bakom ryggen när man jobbar är ju inte vanligt, men jag kan mitt jobb så jag tänkte att jag gör bara som jag gör i vanliga fall".

Det är de praktiska färdigheterna man ska visa att man kan och det görs under observation av en valideringshandledare som har fått utbildning. Om man inte har någon arbetsplats att göra det på finns möjligheten att kunna göra det i metodrummet som finns på gymnasieskolan där elever på vård och omsorgsprogrammet utbildas. Och innan första skuggningen för valideringshandeldarna fick de prova på att göra en låstas-skuggning just i metodrummet.

"Det var jättetryggt att ha fått prova på att göra en skuggning i metodrummet innan det blev skarpt läge, det kändes verkligen som att göra det på riktigt", säger Camilla.  

De delar som är teoretiska får man visa upp på andra sätt, både skriftligt och muntligt genom uppgifter som ska fyllas i och lämnas in och genom prov.

"Att skriva prov har varit svårt och utmanande till en början, men efter ett tag gick det bättre när man förstod hur man skulle svara, eller hur mycket. Det positiva har varit att man märker att man kan så mycket mer än man tror som beror på att man har jobbat så länge", säger Anki, som nu är klar med hela sin validering och påbörjat studier i de kurser som hon inte kunnat valideras i.

För att klara sina studier och sin validering har det funnits ett bra stöd på lärcentra, säger båda två, utan det stödet hade det varit tufft. 

"Efter första mötet med Therse som berättade om hur valideringen går till och hennes detektivarbete med våra intyg så fick vi lära oss studieteknik av Berith. Det är ju länge sen vi har pluggat så det är viktigt att få se olika sätt hur man kan förvalta studietiden på bästa sätt. Men sen har vi haft ett otroligt stöd av Aino, vårdläraren, som peppat oss och som hela tiden trott på att vi kommer klara det här." 

Men vad är det som lockar till att göra en validering och kompletterande studier?

"Främst är det stöd från arbetsgivaren att få möjlighet att göra det här, säger båda, det är en morot att till viss del få högre lön men det viktigaste är att allt ska fungera på jobbet den tid man inte är där. Det och att man får stöd och hjälp till en början för att komma igång. Att vi har fått vara två i den här processen har också varit bra, även om vi inte alltid har pluggat på samma dag, så har vi förståelse för varandra och kan stötta och pusha varandra när vi märkt att det gått trögt, för det är inte bara lätt. Det krävs betydligt fler timmar än det vi har haft i nedsatt tid, men det har det varit värt, för det har varit så roligt", säger både Ann-Sofie och Ann-Catrin om sin resa till att bli uska.